Fribeloppet löser inte problemet!

Michaela Carpelan skriver på SVD synpunkt (dock ej på nätet?) den 25/7-08 att fribeloppet är ett av de svenska studenternas stora problem. Även om jag delar hennes  åsikt i sak delar jag inte hennes lösning på problemet.

Studiemedelssystemet och studenters plats i trygghetssystemen är alltid problematiska, en ljusnande framtid kanske snart är vår i och med den studiesociala utredningen men å andra sidan lever vi med problemet här och nu. Det är ett faktum att många studenter har oerhört svårt att få 7400:- att räcka till en hel månad. Därtill ska studenten så klart se till att hålla sig frisk och inte drabbas av märkliga utgifter över det normala, det finns inget utrymme i budgeten för det.

Ska lösningen vara att arbeta vid sidan av studierna. Nej så klart ska det inte vara det. Fribeloppet som fenomen uppmuntrar idag till svartjobbande och det gör det därför att studiemedlet som sådant är för lågt. En vanlig student ska kunna leva på sitt surt lånade studiemedel, studenter ska inte känna sig stressade över den ekonomiska situationen. Tvingade till att arbeta vid sidan av sina studier, att arbeta vid sidan av sina studier ska vara en möjlighet. Inte ett nödvändigt ont, när möjligheten öppnar sig för extraknäcket ska det vara just ett extraknäck inte en försörjning. Fribeloppet skulle där kunna funka bra – om det nu inte var så att hela året räknas. Även den tid studenten inte lever på studiemedel (bidrag och/eller lån).
Under sommaren ser jag till att arbeta så mycket jag bra kan, detta  skjuter mig i sank för hösten. Antingen måste jag extraarbeta under hösten eller så får jag hoppas att sommarlönen kan täcka lite av hålen, synd bra att sommaren kostade pengar så jag har ju inte precis kvar allt som sparat. Sen kommer våterminen, det är inte många kronor kvar att fylla  eventuella hål och oförutsedda utgifter. Min inkomst juni-augusti påverkar mitt studiemedel och min möjlighet att arbeta under hösten, varifrån kom den logiken?

Höjt studiemedel måste vara viktigare än att lösa problemet med att fribeloppet hindrar nödlösningen.
Med en hög lägsta nivå kan studenterna fokusera på sina studier och inte på att klara sitt uppehälle, då kanske fler blir Leijonborgs favoritstudenter och lämnar systemet i tid istället för att bli långliggare.
Tre av fyra allianspartier gick till val på höjt studiemedel, det finns  ett klart stöd för höjning inom oppositionspartierna – hur kan vi efter två år ännu inte ha sett ett enda uns i denna fråga? Studiemedlet har inte följt KPI på flera år, det måste bli nog med detta missbruk av den svenska
framtiden! Det är Svergie som helhet som tappar på att studenterna tvingas försaka sin utbildning, med dåligt fokus på studierna så sänker lärosätena sina krav på kvalité för att studenterna ändå ska klara sin utbildning. Genomströmning av studenter är ju en viktig parameter i deras medelstilldelning.

Jag delar Michaelas oro men jag ser inte att hennes lösning är realistisk. Kanske för de som lyckats hitta kurser inom humaniora där det man knappt behöver fundera på att träffa handledarna, då har man massor med tid till extraarbete. Det var ju så statsministern tog sig igenom sin utbildning.