Att förändra och genomgripa

Jag målade in mig lite i ett hörn när jag började med den här serien med inlägg. Ingen dag har känts helt rätt för att skriva det sista inlägget – det i sin tur har hindrat mig från att släng in smånotiser i bloggen med. Trist.

Nu är det så dags att avsluta, storstilat avsluta till och med. Detta inlägg kommer att behandla och vara en historieskrivning för Blekinge studentkårs aktiva arbete med öppen källkod. Studentkåren har länge varit en förkämpe och stor nyttjare av öppen källkod men man har inte precist levt som man lär. Vi är väl inte hela vägen fram i något som andra kan ta del av men ambitionen finns där.

Vårterminen 2005 började jag engagera mig i studentkårens sektion för kårpuben i Ronneby. Som nyvald informationsansvarig blev jag involverad i driften av informationssystemet som en ensam stackare utvecklat för sektionens vinst. När jag var en del av driften av de fysiska maskinerna blev jag snart en del av utvecklingen av koden också. Det var inte precis något kontrollerat och snyggt uppstyrt bygge vi hade att göra med här. Men det funkade och folk var nöjda med hur det blev. Åren gick och när jag lämnat sektionen satt jag kvar med inloggningar och hjälpte till med lagningar. Efter mig på informationsposten hamnade Lars/Läffe/Laeffe – även han hängde kvar och i sin tur drog han in Jonas/DrLaban i det hela. Det var bara underhåll och i någon yttepytte mån kunde det hamna en ny funktion på sidan. Undantagsfall. Tills sommaren 2008.

I maj 2008 tog DrLaban initiativet till att vi skulle göra något mer med det som kallas ”kårsajten”. Laga fel, lägga till funktioner och helt enkelt ta hand om den. Jag skulle börja min sista termin på BTH och hade inget särskilt för mig utöver studier. Det är dessutom roligare om man kan snacka med nån om det man gör än att bara sitta hemma och hitta på egna ideer och se om de funkar. Jag hoppade på tåget. Med följde dessutom både DrLaban och Laeffe. Snart hörde Emma/Soya och Thomas/Tomten av sig och även de hakade på. Tomten mer åt drift, säkerhet och kringsystem medan Soya grävde ner sig rejält i koden tillsammans med oss andra tre. Vi jobbade på bra, DrLaban och Laeffe drev på i utvecklingsmetodikspåret som de vana PT-studenter de är och en metod närliggande Scrum började nyttjas. Allt gick inte tokbra men det blev ganska snyggt. Vi strukturerade upp källkoden i ett kodförråd i Subversion, kopplade det till projektverktyget Trac och det skapades en massa dokumentation och ideer på nya funktioner och koncept föddes. Vi drog lite åt olika håll och vi gör väl det fortfarande men arbetet löper på så jädra snyggt månad efter månad. Det har nu gått ett och ett halvt år i arbetet med kårsajten, vi har numera börjat jobba med att ta in åsikter och ideer från kårhussektionerna som en naturlig del i processen. Ytterligare en källa till inspiration och irritation. Det ser ut att gå riktigt bra.

Men det är inte änden på historien, det är snarare historien i sin linda. För ungefär ett år sedan började kårstyrelsen intressera sig för vad vi sysslade med. Jag hade aviserat att jag skulle nog flytta från Blekinge halvsnart så det stöd jag var i att ta hand om mailsystem och annat behövde omvärderas.

För att vi fem skulle kunna utveckla kårsajten på ett bra sätt framöver och för att kunna skänka lite struktur för vem som äger vad och hur saker förhåller sig till studentpopulationen så diskuterade vi organisationsform. Att sträva efter att bli en del av studentkårens paraply var vi helt ense om från början. Hur det skulle genomföras var mer svårdefinierat. Vi skrev en Verksamhetsförordning (typ stadga) som reglerade hur arbetet sköttes och leddes och hur vårt förhållande till organisationen såg ut. Den antogs av Kårstyrelsen i december 2008. När vi väl hade blivit Sektionen för Internetbaserad Socialisering så hörde Kårstyrelsen av sig och undrade om vi inte kunde ha tid för övriga delar av verksamheten, typ 15-20 servrar och klientdatorer, skrivare, nätverk, kassaapparater och sånt. Det var inte riktigt vad vi planerat och kanske var det inte vad vi skulle gjort men glada och trevliga och vänliga som vi är så sa vi ja och bad att få återkomma med ett förslag på hur.

SIS skulle omformas men grundtanken och processerna skulle kvarstå. Hur i hela friden då? Vi lyckades skapa en organisation i studentkårens sektionsramverk med två nivåer. En visionär övergripande styrelse(Äldsterådet) och autonoma undergrupper (basgrupper). Basgrupperna sätter sina ramar själva om hur de jobbar med vilka verktyg och vilka som är en del av dem. De enda kraven i organisationen är att basgrupperna leds av någon i Äldsterådet, att allting ska göras så öppet det bara går för att leva med den öppna källkodens natur och att sektionen inte ska vara ekonomiskt beroende av någon.

Funkar det då? Det har snart gått ett halvår med den nya organisationen. På papperet fungerar det utmärkt. Fysiskt vet jag inte riktigt. Kårsajtsgruppen jobbar på som sagt. Driftgruppen som tar hand om fysiska maskiner och nätverk och sånt ser ut att funka men det är mycket personberoende och mycket adhoc snarare än strukturerat och tydligt. Väldokumenterat är det dock i driften. För övriga delar är arbetet inte särskilt tydligt eller ens särskilt påtagligt alls. En av grupperna är den jag själv leder, leder och leder förresten. Det har inte hänt så mycket men bot och bättring hoppas jag på =)

Jag tror att konceptet med SIS är bra. Grundstommen i hur gruppen funkar är jättebra. Vi har en del berg kvar att bestiga, ett av dem är att skaffa fler som kan hjälpa till. Vi har alldeles för lite resurser för den kostym vi tagit in i provrummet just nu. Därmed inte sagt att vi inte kan leverera för det kan vi, alla som är med sliter så sjukt hårt och är hjälpsamma och glada och trevliga. Det är nästa steg som saknas och det är ett jädra hästakliv att ta.

Låt oss titta lite mer på det här med tekniken i gruppen. Jag nämnde att kårsajten kör en utvecklingsmetod närliggaden Scrum. Processen för den finns ganska väl dokumenterat i wikin vi använder men i korta drag har vi anpassat saker för att fungera distribuerat på nätet och utan att alla involverade har projektet som huvudsyssla. Istället för dagliga möten har vi avstämningar tisdagar, torsdag och söndagar – kort och koncist för att fånga besvären i projektet. Dessutom håller alla till på Trac, IRC och mail så det går att få hjälp relativt omgående. Kårsajten är ett stort PHP-bygge med en MySQL-databas i botten och ett eget ramverk i PHP ovanpå en Debianmaskin som kör Apache.

Som konstrast till strukturerade Kårsajten så har vi då Diariet och 2.0/www, Diariet har haft möten och jag har en intention på hur jag vill jobba med uppdraget men det är inte mycket mer än så idag. Bland annat är det klart och färdigt att vi kommer att skriva den mesta koden i Python och nyttja Django som ramverk – nya impulser och nya intryck för SIS. 2.0/www styrs av Laeffe och ävan han är helt adhoc så vitt jag vet. Jag tror att det kommer en rejäl runda med grejjer inom de närmsta månaderna där – det uppdraget är dock mycket mer löst specat än mitt eget som faktiskt ska producera något färdigt till den siste juni 2010.

Blekinge studentkår är inte öppen källkod än men det finns stor potential i det vi bygger inom studentkåren vad gäller både källkod och kultur för att vi snart ska kunna flytta mer saker till öppenheten.

Läs även andra bloggares åsikter om öppen källkod, open source, php, python, apache, mysql, django, blekinge studentkår, bth, sis

Att vara i centrum av LXDE

När Debian är ett stort projekt med tusentals utvecklare och ännu fler som bidrar utan att vara en del av själva apparaten och regelverket så är LXDE något helt annat. LXDE är fortfarande ganska så utan regler, det finns ingen tydlig ledare och gott om informella viljor och visioner.

LXDE är alltså ett försök att skapa det som i Linux-sammanhang kallas för fönstermiljö eller skrivbordsmiljö med kravet att allting ska gå att köra på lågpresterande maskiner, äldre datorer eller nedbantade bärbara datorer och dylikt. LXDE nyttjar i grunden Openbox som sin fönsterhanterare och det finns en oerhört snabb och smidig menyhanterare som är det absolut minsta man kan ha igång för att ens kunna kalla det för LXDE. Allting är fristående komponenter men med samma grundfilosfi enligt utvecklarna.

Jag ramlade över projektet förra hösten (typ november/december eller så) när KDE 4.x blev alldeles för tung för min Fujitsu Siemens Lifebook B-2562 från 2001. Installerade LXDE på prov och det var helt skönt bara. Allting flöt på och det var inget större besvär att använda de program jag brukar. Men så var det det här med översättningen till svenska. Den var ju inte dålig precis men den var ju inte komplett heller. Så på menyn ”Visa” i PCManFM hittade jag så väl ”Visa som ikoner” som ”View as compact list”. Till slut så hade jag irriterat mig på det till den grad att jag letade upp filerna och sändlistan för översättningar, sen skickade jag ut frågan om det var nån som översatte till svenska och förklarade att jag tänkte börja göra det. Så klart visade det sig att Daniel Nylander (som bidrar till massor med svenska översättningar men som jag stött på i arbetet med Debians installationsprogram bl.a.) hängde på listan även han. Runt nyår så delade vi alla LXDE-komponenter och gjorde hälften var, de han översätte läste jag och vice versa. Det tog typ två dagar sen var hela arbetet klart och svenska var komplett översatt och viss kvalitetsförbättring kunde skådas.

Men att bara göra själva översättningen är ju ingenting i och med att det är vad jag redan gör i Debian. I fallet LXDE så stannade jag kvar och det anslöt fler och fler översättare från andra språk, problemet var bara att systemet och bristen på tid från andra involverade i projeketet var väldigt låg så efter att jag lotsat folk rätt och hjälpt dem på traven så fick jag tillstånd att sända färdiga översättningar rakt in i koden för LXDE. Ett ansvar och ett erkännande. Jag övervakar sedan dess alla rapporter i felrapporteringen och tar hand om översättarnas filer och kollar så att de följer det regelverk som finns och funkar att använda. Sen lägger jag till de i koden och aktiverar. Fortfarande i februari var det här arbetet rätt träligt och svårt att ha att göra med, det fanns en diskussion i projektet om att använda sig av något webbaserat system för att sköta översättningarna. Man valde mer eller mindre mellan två; Transifex och Rosetta. Trasifex används flitigt inom Red Hat-sfären och Rosetta är en produkt kopplad till Ubuntus launchpad. Jag var bara bekant med Rosetta då och inte särskilt imponerad. Men när inget hände så gjorde jag som man gör i andra projekt när det står stilla, jag byggde en lösning på Pootle – kopplade mitt konto för koden till servern som donerades av Blekinge studentkår och satte ihop en kort instruktion på hur man översätter med Pootle.
Sedan dess har jag gjort ungefär 350 bidrag till LXDE-projektets kodbas.

Att gå från Debians välstrukturerade men lite stappliga värld där allting styrs utifrån det sociala kontrakter och ungefär 15 år av erfarenhet och tusentals personer som åtminstone bryr sig om sin lilla del till LXDE med en handfull starkt bidragande personer och inget regelverk är skoj och jobbigt samtidigt. En stor del av huvudutvecklarna i LXDE sitter i sydöstra Asien, Taiwan och Hong kong. Någon enstaka i Australien. Utöver det är det jag och två eller tre till i Europa och ungefär två från Amerika. Medan utvecklarna bygger på nästa variant av programmen eller lägger till alldeles nya program som kan vara bra och ha så fortsätter jag att samordna alla våra översättare, från svenska som jag tar hand om själv via Hebreiska med två personer till Taiwanesisk Kinesiska och Brasiliansk Portugisiska med ett helt översättar team och massor med struktur. Det är utmanande att kunna säga till översättarna att nu har ni två veckor på er att uppdatera filen för GPicView sedan kommer vi att skeppa en ny version, är ni inte klara då så kommer inte ert språk att ha en komplett översättning. Men det är samtidigt oerhört tillfredsställande att se hur de sluter upp, de inte bara tar hand om de nya texterna utan det finns en kärlek till helheten så det sker uppdateringar i de redan befintliga översättningarna då och då med. LXDE är idag tillgängligt på nästan 30 språk. Lägger man till att en del språk är nästan helt översatta och att jag inte har pushat översättarna där så passerar vi lätt över 40 språk runt hela jorden, Afrika är den världsdel som är sämst representerad tyvärr. Från de Europeiska storspråken Tyska, Franska och Spanska via minispråket Arpitian i Frankrike, de båda Norska varianterna, Polska och Serbiska till Hebreiska, Arabiska, Urdu och Malajiska så har vi stöd för att visa LXDE på modersmålet för över en och en halv miljard människor. Lägger man därtill att många klarar sig bra med Engelska eller något av de särskilda språken vi översatt till som andra språk blir siffran helt absurd. Detta har vi åstadkommit på ett halvår.

En komplett översättning från noll i LXDE tar ungefär två till tre dagar att göra, det beror lite på hur mycket tid man kan lägga per dag och hur van man är vid att göra översättningar (och på språket man nyttjar i vissa fall =)). vi började med ungefär 20 språk och försöker nu hålla översättningar för nästan 50 språk uppdaterade, vissa är helt övergivna emedan andra bara släpar efter litet. Det är sjukt kul. Det är väldigt intressant vad lite instruktioner och målmedvetet tjatande kan göra dessutom. Det är i nio fall av tio så att personer kommit till oss som projekt och bett om att få översätta än tvärtom. Det finns en vilja.

Under hösten kommer vi troligen att ta nästa steg i att automatisera och strukturera översättandet, Transifex verkar har vuxit till sig och kan ersätta Pootle (som har en hel del irriterande egenheter och begränsningar) som vårt huvudverktyg. Hur min roll som koordinator utvecklas i och med det är svårt att sia om, å andra sidan kan jag ibland känna att det ska bli skönt att få göra något annat på den tid jag lägger på att få ihop LXDE och alla dess viljor så att vi kan leverera. Nästa version av LXDE beräknas ramla ut under senhösten dessutom, även det är ju oerhört kittlande.

Läs även andra bloggares åsikter om LXDE, pcmanfm, pootle, transifex, open source, öppen källkod, översättning, l10n

Att vara en del av Debian GNU/Linux

Hade tänkt skriva den här fortsättningsposten under torsdagen och publicera den igår men så blev det inte.

Jag skriver alltså ned lite tankar och funderingar baserat på mitt deltagande i projekt som har någon typ av bas i öppen källkod. Det här inlägget tar upp hur det är att arbeta för Debian.

Debian har alltså varit mitt första val av distribution i ganska många år tillbaka nu (även om jag har experimenterat kort med andra) men steget från att använda distributionen till att hjälpa andra att använda den till att ta hand om sin installation till att skicka felrapporter till att försöka lösa fel i felrapporterna till att faktiskt och rent bidra till att distributionen förbättras och/eller växer är ju helt egna delar i det här.

Debians breda användarbas är en bra grejj som jag verkligen gillar. Om jag ska göra något så har ofta någon annan gjort ungefär samma sak, så himlans unik är man ju inte i sina önskningar. Det är helt enkelt väldigt lätt att få hjälp. Några snabba slagningar med en sökmotor brukar vara vad som behövs. Ibland får jag väl ta hjälp av en eller annan sändlista eller kanske använda mig av chattmöjligheten. Men hjälpen är oftast inte långt borta, det är vitkigt.

Så jag bidrar med goda tankar för andra som ska göra saker som jag gjort, jag hjälper gärna till med allmänna funderingar eller raka råd på ex. den svenska sändlistan för Debiananvändare eller deltar sporadiskt i chattsessionerna på IRC. I mån av tid.

I maj 2008 hände något speciellt dock. Jag kan inte svära på exakt vad det var som hände men av någon anledning så öppnade jag källfilen till översättningen för något program och insåg hur enkelt det var att själv fixa till eller utöka översättningen.
När jag kollar i arkivet verkar det faktiskt som att mitt första bidrag i karusellen med översättningar var för TZData, alltså paketet som håller reda på tidszoner och platser och sånt. Kan inte för mitt liv påminna mig om varför jag stötte på något besvär med den men så är det ibland.

Efter några stapplande steg i leta upp information om hur översättningsprylen görs i Debian så hittade jag fram till sändlistan debian-i18n som är någon form av sammanhållande länk mellan alla översättare som hjälper Debian att finnas tillgängligt på så många språk. Deras insats i sig sprids sedan till en mängd olika system som använder sig av Debians översättningar så mina bidrag kan numera hittas en bra bit utanför Debianvärlden. I sanning en märklig tanke.

Sedan maj-juni 2008 har jag nästan varje vecka bidragit till att flytta fram positionerna för Svenska språket i Debian. Jag har främst jobbat med den delen som kallas debconf, informationsmeddelandena som visas när användaren installerar nya eller uppdaterar redan installerade paket. En vanlig debconf-översättning tar mellan 30 och 60 minuter att göra, i vissa fall behöver jag kolla upp vissa termer som kan vara knepiga att översätta – ett bra exempel på en samling med såna är de som tillhör Kerberossfären. Det finns en hel del märkliga begrepp som är fullt normala att använda inom Kerberos och att få in de i vanlig svenska meningsbyggnad är inte helt enkelt. Det känns som att jag vänder mig ut och in varje gång jag ska uppdatera en påbörjad Kerberosöversättning.

Största enskilda insats som jag gjort för Debian är nog dock Kommentarer till utgåvan Lenny som tog närmare en veckas jobb, mycket av texten kunde kopieras från förra versionen som Daniel Nylander gjorde. Kommentarerna till utgåvan är ett oerhört viktigt dokument av precis samma anledning som att andelen översatta debconf-texter är viktiga. Kommentarer till utgåvan beskriver viktiga ändringar mellan utgåvor men det beskriver och rekomenderade installations- och uppgraderingsprocesser som bör beaktas av användaren. Det är alltså ett dokument som många personer kan förväntas titta på innan de gör sin installation eller möjligen under tiden av installationsprocessen. Att den finns på svenska är ett gott stöd. För debconf-texterna gäller att det är ett av de mest omedelbra ansiktena utåt för Debian till användarna. Utan komplett översättning i informationstexterna saknas en brygga för användarna. Den svenska översättningen av debconf är idag nästan helt komplett, till nästa version av Debian så är det min fasta övertygelse att svenska är ett av de språk som är helt kompletta, utöver engelska brukar endast franska, protugisiska och tyska vara kompletta. Fjäder i hatten!

Just debconf och de stora grunddokumenten för Debian är ”enkla” att hålla reda på genom att det finns en rad verktyg som visar hur väl översatt dokumentet är, rent beräkningsmässigt då inte kvalitetsmässigt. Genom samordningen på sändlistan debian-i18n så blir översättarna uppdaterade på när saker och ting måste vara fördigt och genom att använda särskilda sändlistor för språken som översätts till kan flera personer dela på arbetet. Ett problem för svenskan är att vi är ganska få som bidrar, framför allt saknas korrekturläsningen vilket jag tror att vi skulle ha nytta av. Med lite fler personer i systemet så kunde vi införa det kravsteget med. På det hela taget är det ett enkelt och billigt sätt att bidra tillbaka till ditt favoritprojekt att skriva svenska översättningar. Det bidrar till att tröskeln för andra blir lägre när de ska börja använda systemet och det i sin tur kan vara en del i att bredda användningen av öppna system, Debian eller något annat. Att göra det för Debian innebär att du får lite extra hjälp med strukturer och regleringar som i vissa fall saknas eller inte funkar så bra i andra projekt.

Jag stannar där för nu. Nästa steg blir att skriva om hur jag jobbar med LXDE, ett projekt jag bara varit en del av i typ åtta månader.

Läs även andra bloggares åsikter om öppen källkod, open source, debian, öersättning, l10n

Att vara öppen källkod

Jag har sedan ett antal år tillbaka (typ fyra) dagligen använt mig av det öppna systemet Debian GNU/Linux. Jag bestämde mig helt sonika en dag för att ta bort hela min Windowsinstallation och tvinga mig att använda vad som erbjöds. Jag visste att det skulle bli lite besvär med att hitta rätt ersättare för de program jag använder dagligen och det ska väl erkännas att vissa program är inte helt ersatta idag. Det betyder å andra sidan inte att de jag använder istället funkar sämre bara att de funkar lite annorlunda. Editplus är ett sådant program, när jag är tillbaka på Windows väljer jag fortfarande Editplus som texteditor men är mer ombytlig i mitt val på linuxsystemen. Emacs för längre sessioner, Kate för snabba småändringar om jag vill ha färgmarkeringar och kan använda ett grafisk verktyg. Kate är närmre Editplus än vad Emacs är. Kate är dock inte en rak ersättare eftersom Emacs tar överhanden när jag jobbar med nåt. Det finns en massa grejjer där som inte finns i varken Kate eller Editplus.

Så för fyra år sedan tvingade jag mig att byta bort saker, byta bort det jag visste och utforska ny mark. Klart det är spännande. Klart jag har lärt mig saker som jag förmodligen inte har så mycket nytta av mer än att jag kan använda kunskapen till det lilla den gör. Å andra sidan har jag sedan jag så att säga såg ljuset gått över och blivit en förespråkare. Jag försöker övertyga andra om systemets förträfflighet, pekar på varför det är en bra idé för andra att lämna sina vanliga system. Det är inte så lätt att omvända den som det fungerar för, men för den som har nyfikenheten och nyttan av att lära nåt nytt är det kanske enklare.

Så jag är en förespråkare och en nyttjare, inte så hemskt speciellt på något sätt. Det är först när jag pekar på mina bidrag som det börjar bli lite speciellt. Vi är ganska många tusen som bidrar till att utveckla systemen, specifikationerna, sprida information och helt enkelt driver kunskapen om öppna system framåt. Det är svårt att peka på att jag är speciell i sällskapet och så är det ju, jag är som de andra som bidrar. Men jag står ut brevid de som ”bara” använder och möjligen en dag sträcker sig till att göra felrapporter.
Jag kan inte sätta fingret på när jag gjorde mina första bidrag till ekosystemet men jag vet att jag hösten 2004 var jag involverad i Mozillas Kalenderprojekt, avsatte ett antal timmar varje vecka för att gå igenom alla felrapporter som ramlade in. Avfärdade de som inte kunde återskapas och bad om mer information för de som var för knapphändiga eller skickade faktiska fel vidare till de som stod för den rena programmeringsuppgiften. En så liten men ack så viktig uppgift som nån ska ta hand om för att dels höja den faktiska kvalitén på produkten och dels underlätta för utvecklarna i val av vad som måste lagas först. Jag jobbar inte med Mozillas Kalender längre, en av anledningarna är att Mozilla försökte lägga ned projektet och en annan är att jag gått vidare. Jag använder dock produkten fortfarande, den ser ju inte samma ut förståss =)

Så jag är en sån där som tagit steget och bidrar. Jag tänkte posta lite tankar om de tre projekt som jag bidrar till idag. Det är tre oerhört olika saker jag är involverad i på fritiden. Det är ekosystemet Debian som gör att mitt arbete ynglar av sig till omkringliggande system, det är fönstermiljön LXDE och slutligen är Blekinge studentkårs utvecklingsgruppering. Tre för mig oerhört olika grupperingar med olika mål men som delar tanken om öppen källkod, deltagarkultur och vikten av att sprida kunskap och glädje. Förhoppningsvis kan mina tankar vara till nytta för någon.

Läs även andra bloggares åsikter om lxde, debian, emacs, kate, editplus, switch, öppen källkod, open source, utveckling

Jag fick en dattamaskin

Det verkar som om min gaml laptop (en Fujitsu Siemesn B fran 2001) har lamnat in nu. Ska undersoka elandet sen.

Lagligt nog sa fick jag en forfragan att var en av de som fick XO for LXDE:s rakning. XO ar alltsa en liten laptop dar malgruppen ar barn 6-12 ar i utveklingslander. Det ar en liten sot maskin som ar byggd att tala harda tag och de hard landskap som Afrika och Sydamerika bjuder pa.

Mitt bidrag blir att jobba med LXDE som bas for att ta XO och OLPC till en nagot aldre malgrupp. exakt vad det blir vt jag inte. En grejj som jag halvt funderade pa var att se om det finns nagon mojlighet att gora mitt kandidatarbete pa det har.

Jag skrev en notis i LXDE-bloggen om min forsta titt pa maskinen.

(det finns inget svenskt tangentbord i datorn just nu sa drfor saknas det prickar i detta inlagget)

Läs även andra bloggares åsikter om olpc, lxde, xo, open source, öppen källkod, kandidatarbete

Generation två av PCManFM, snart?

Tänkte bara peka på ett inlägg från PCMan på LXDEs blogg om utvecklingen av libfm, alltså filhanteringsbakdelen till filhanteraren pcmanfm i framtiden. Han har äntligen publicerat nya grejjer och man kan checka ut det hela från git-förrådet och testa själv. Så långt har jag inte hunnit (jag har checkat ut men inte testat =)) men av konversationerna på irc så verkar det som att det blir bra grejjer. Jag räds dock lite eftersom vissa grejjer är långsammare i libfm än i gamla pcmanfm. Hoppas verkligen att de får till det där för det är ju hastighet och smidighet som är styrkan i pcmanfm.

Det har dessutom hänt en hel del i LXNM, nätverkshanteringsmoböpen i LXDE, den går fortfarande inte att använda men tydligen finns där delar som faktiskt fungerar. Jag har ingen som helst nytta av den så jag har inte brytt mig om att titta på den men det är ju kul att de petar vidare och ser till att bygga nåt som inte är gnomes network-manager =)

Oh well. Jag hoppas på en rejäl uppdatering av saker och ting under hösten. Det vore minst sagt lägligt. Nya LXPanel är som sagt najs.

Läs även andra bloggares åsikter om lxde, open source, öppen källkod

Att lösa bohrbuggen

Via Matt Zimmerman hittar vi idag ett felet i OpenOffice som innebär att Brother-skrivare inte kan skriva ut på tisdagar. Det i sig är ju ett helt underbart fel, det kräver en hel del av användarna och programmerarna för att hitta det så all heder! Snygg fallstudie på hur interaktionen mellan utgivare och användare funkar i öppen källkod för övrigt.

Det viktiga i posten är länken till defintioner av feltyper på wikipedia. Tack Internet!

Läs även andra bloggares åsikter om ubuntu, openoffice.org, oo.o, open source, öppen källkod, programmering, buggar, fel, bohrbug

Offentlig förvaltning ska ha offentlig mjukvara!

Ska fatta mig oerhört kort.

Johanna Nylanders krönika tar på dagen en månad efter mig upp ämnet öppen källkod i skolan (och egentligen allt som har med stat, komuner och liknande att göra. Läs läs!

Läs även andra bloggares åsikter om oo.o, openoffice.org, openoffice, open office, open source, öppen källkod, utbildning, microsoft, demokrati, sfd

Vems frihet är det vi skyddar?

Jag har av olika anledningar ”tvingats” in i licensfrågor ett antal gånger de senaste veckorna.

Som varandes FLOSS-vänlig snubbe så snubblar jag över licensfrågorna då och då, jag tenderar att ofta välja GPL (GNU General Public License) men är inte särdeles religiös i det valet.

Sedan 2007 har det funnits en avart av GPL version 3 som kallas AGPL3, i allt väsentligt är det samma licens som GPL3 men den har ett tillägg som innebär att en person som använder kod licensierad som AGPL3 måste tillgängliggöra eventuella ändringar i densamma.

Låt oss ta ett exempel. WordPress (som jag använder här) skulle kunna vara licensierad i AGPL3 (det är det inte men för exemplets skull). Gör man ändringar i WordPress och sedan distribuerar dessa kickar licensen in och ”tvingar” dig att dels göra källkoden tillgänglig men dina ändringar måste dessutom vara licensierade enligt AGPL3 (eller en kompatibel licens, det finns inte). Precis samma förfarande som i GPL alltså. Skillnaden kickar i när jag använder min modifierade WordPress men jag distribuerar inte ändringarna. I GPL är detta tillåtet och det är här AGPL kommer in och ”tvingar” dig att göra ändringarna tillgängliga.

AGPL3 ”lagar” alltså ett ”problem” i GPL3. Ett rätt trevligt kryphål för den som snabbt och enkelt vill använda ett verk baserat på öppen källkod. Jag har aldrig själv hamnat i att jag utnyttjat det men jag kan se varför det kan vara intressant att göra på detta sätt.

Jag har funderat på det här besväret sedan jag hörde att Canonical tillgängliggör Launchpad som AGPL3. Vad är deras motiv med det valet? Launchpad är ju från början specifikt utformat att passa Canonicals behov men i och med att det funkar bra kan andra vara intresserade av det. Men låt det vara GPL som alla andra gör då? (eller vilken annan ”vanlig” licens som helst).
Vem är det man vill skydda genom att använda AGPL? Vanligen är motivet att välja GPL som licensbas att man vill säkerställa att framtida produkter baserade på den aktuella fortsätter att vara öppen källkod. Detta är inte självklart i alla öppna licenser (och väljer man en sådan licens har man säkert motiv för det, en annan debatt).

Med GPL skyddar man rättigheterna hos den ursprungliga upphovsrättsinnehavaren, framtida versioner kommer att vara öppna. Skyddet omfattar även mig som nyttjar ”programmet”, jag får dels rätten att se vad programmet gör och jag får ändra i det, jag får dessutom sprida det vidare.
Så långt är GPL och AGPL samma, jag hävdar att AGPL tar ett annat fokus. Nu är det inte längre upphovsrättsinnehavaren som är i centrum. Det är inte heller till fullo den som nyttjar programmet (snarare tjänsten) som är i centrum. AGPL tar på sig rms messiasdräkt och för ett korståg. När GPL:s kritiker gnäller över att GPL inte är fri nog (att det införs restriktioner på hur deriverat arbete får vidaredistribueras osv) så har de förvisso rätt men kritiken är rätt tafatt, jag har rätt att göra vad tusan jag vill med sakerna så länge jag inte distribuerar det vidare. Det kan jag inte göra med AGPL och det är helt plötsligt sant som kritikerna säger. AGPL skyddar egentligen inte någons frihet, den är bara där för att tillföra ett tvång vi inte behövde.

AGPL är en god intention men jag tror inte att vad det mynnar ut i är av så mycket vettigt. Någon grejj här och var kommer säkert att råka illa ut och tvingas släppa ut sin modifiering men de stora innovationerna och den stora spridningen är ju som alltid på ett annat plan än i en lokal implementation. Vill den eller de som ändrar senare distribuera sin deriverade utgåva kickar ju samma regler som i GPL in och de måste lämna vidare källkoden. Jag placerar AGPL på bakgården, det var en fin tanke men det bidrar mest till att splittra rörelsen.

Läs även andra bloggares åsikter om gpl, bsd, agpl, launchpad, wordpress, licensiering, open source, fri källkod, fri programvara, canonical

Kan openoffice.org vara en hjälp för stavningen?

När jag duschade efter motionsrundan nu ikväll så funderade jag på det här med att använda openoffice.org istället för Microsofts Officepaket i offentlig förvaltning (kommuner, landsting och myndigheter och verk). Exakt hur tankarna vandrade vet jag inte men via Lisa Gemmels referens till licenskostnadsfrågan (i sin tur sista delen av av dessa tre kvittringar) som alltid ligger nära till hands så hamnade jag vid att det kan finnas lägen när hela argumentet om att det kostar lika mycket med öppen källkod fast dolt i support och utbildning faller på sin orimlighet.

Jag drog mig till minnes att det i januari-februari pratades om upphandling av Office-licenser i Laholms kommun och att man då skulle överväga öppna alternativ, länge och väl hade jag länken till artikeln i Hallandsposten i mina bokmärken men bloggade aldrig om det.

Via licenser och kommunala inköp så hamnade jag i att någon kanske kan bevisa att när vår allmänna språkbegåvning har ökat och nätanvändningen och exponeringen för användarproducerad text har ökat så uppmärksammas fler fel.  (jag undviker här att påstå att vi har sämre språkvård idag än tidigare, märk väl!)
Om man kan bevisa att fler är bra på språk och att fel uppmärksammas flitigare idag så kan man nog också bevisa att genvägarna inte finns. Den som inte nyttjar språket (tal som text!) är inte lika duktig på dess skrymslen och vrår som den som nyttjar språket.

Nu är jag framme vid öppen källkod och openoffice.org igen. En av de absolut största bristerna med oo.o idag är språkkontrollen. Den är inte bara dålig den är helt värdelös. Den föreslår särskrivningar och har inte i närheten av den grammatikkontroll som Microsofts Office har. Men det i sig kanske kan användas för att höja vår språkbegåvning ytterligare? Hand upp alla som i grundskolan hatade välskrivning och rättstavningsövningar som gick ut på att plugga in en text som sedan skulle skrivas av efter muntlig uppläsning.

Med openoffice.org som programpaket i skolan innebär det förvisso att lärarna (och möjligen övrig administrativ personal mm) måste ”lära sig något nytt” men för eleverna är det ett mindre problem eftersom de i de flesta fall inte är samma typer av vanedjur och i många fall fortfarande har större grundkunskap vad gäller allmän datoranvändning (snart vänder detta, hurra! men det är ett annat inlägg). Eleverna behöver datorträning, datorer är välanvända redskap i svensk undervisning och med ett openoffice.org utan rättstavning måste de lära sig att skriva korrekt och stava väl, programmet hjälper dem inte med det. Den största bristen kan alltså för undervisningen vara en av de stora fördelarna!

Nån hugad student som behöver ex-jobb? Där har du ditt studieobjekt, perfa för nån som pluggar typ systemvetenskap i Lund (där är jag tydligen humnanist \o/).

Läs även andra bloggares åsikter om oo.o, openoffice.org, openoffice, open office, open source, öppen källkod, laholm, utbildning